Pol Potregimen och röda Khmerernas terrorvälde under 1970-talet

Det är svårt att ta in alla de fasansfulla berättelser och bilder som människorna här fick utstå mellan 1975- 1979.
Mer än två miljoner människor miste livet, mestadels den utbildade delen av befolkningen. Fyra miljoner lyckades överleva, trots svält och stora umbäranden.

I den skola i Pnom Penh som användes som tortyrkammare och fängelse finns en bilddokumentation som inte kan göra någon oberörd. Tortyren skulle tvinga fram namn på olika personer som röda Kmererna hade för avsikt att döda.. Vid ”Killing Field” strax utanför staden dödades och begrovs människorna i massgravar. I ett av de stora träden hade man hängt högtalare i, för att människornas skrik inte skulle höras. Mot ett annat träd slogs spädbarn ihjäl ,i mödrarnas åsyn.

” Syftet” med denna blodiga framfart var att göra landet till en kommunistisk stat. All samhällsstruktur bröts ned, butiker, fabriker och allehanda verksamheter förstördes, pengar förbjöds.

Att den svenske författaren Jan Myrdal kan försvara detta handlande och den kommunistiska diktaturen är fullständigt ofattbart.

Peter Idling skriver följande:
”Allt dödande till trots så anser Jan Myrdal att Kambodja skulle ha varit ett bättre land i dag om röda khmererna hade fått fortsätta att regera. Det är en åsikt som definitivt inte delas av de människor som överlevde dödens fält. Tvärtom. Under mina år i landet har jag mött så mycket ilska och sorg över vad som hände åren 1975-1979 att Jan Myrdal sannolikt skulle lynchas om han vädrade denna ståndpunkt offentligt.”

Trots den sorg som kambodjanerna upplever, de allra flesta har mist någon anförvant, så ser inte minst den yngre generationen framåt.
Man återuppbygger landet, det sjuder av framtidstro. Och man har haft fyra demokratiska val, hittills.