måndag 8 februari 2010

Östersjön klarar inte mer

Nu måste utsläppen till Östersjön få ett slut.

Ännu en katastrof har drabbat Östersjön. I helgen lossnade ett antal containrar från ett finskt fartyg, på vägen från Rotterdam till St.Petersburg. Ytterligare åtta ton miljöfarligt avfall kan på detta vis ha hamnat i Östersjön.

Som om inte detta skulle vara nog uppdagades det under veckan att Ryssland dumpat radioaktivt avfall och kemiska stridsmedel i Östersjön i slutet av 1990-talet, det är mycket märkligt att den dåvarande regeringen inte tog tag i denna katastrof.

För att kunna tillgripa kraftfulla åtgärder med snabbhet krävs det nu att EU-kommissionen skyndsamt ger sitt godkännande till att Östersjön ska bli ett pilotprojekt inom ramen för det marina direktivet. Om EU-kommissionen godkänner att Östersjön få bli pilotområde kan man vidta snabba och extraordinära åtgärder.
Ett toppmöte som på onsdag hålls i Helsingfors kan också trycka på för att vidta konkreta åtgärder. Vi har beslutat om en Östersjöstrategi i samband med vårt ordförandeskap. Vi har också inom ramen för Helsingforskommittén beslutat om en handlingsplan.
Nu krävs det konkreta åtgärder. Containrar skall inte kunna åka överbord, gifter skall inte tillåtas vräkas ut i havet.
Det är dags för en internationell miljödomstol.

1 kommentar:

  1. Hej, jag håller med dig om att vi måste jobba för att göra Östersjön renare.

    Jag har läst att det antogs en åtgärdsplan för Östersjön, som kommer att kosta 4 miljarder dollar per år, som antogs av samtliga Östersjöländer 2007. (stämmer detta?) Som jag förstod så fokuserar åtgärdsplanen på att minska mängden kväve i Östersjön för att minska algblommning. Är denna åtgärdsplan aktuell då ny forskning visar på att det inte är kvävet i vattnet som är boven utan mängden fosfor?

    Vad tror du att en internationell miljödomstol skulle kunna uträtta?

    Min erfarenhet är att det finns många unika miljöproblem där endast några få har kunskap om problemet. T.ex. en fabrik i västra Sverige som tillverkar ferrokromslegeringar. De arbetar mycket med miljö och försöker göra förbättringar i sitt arbete. De har en deponi där avfallet av deras produktion tas till vara på. De arbetar med att göra deponin bättre och få ner halten krom(VI). De är ganska ensamma om att ha en deponi (deponin i sig är också unik). Detta på grunda av att de har filter som renar och tar bort det farliga avfallet. Utan filter behövs ingen deponi för avfallet har då åkt ut genom skorstenarna. De flesta av deras konkurrenter (i andra länder) har inga filter och därför ingen deponi. Alltså är de relativt unika i sin postion, där det blir dem som sitter på all information om deponin. Min fråga till dig är: Vem ska bestämma vad de kan göra bättre när det är de som jobbar på företaget som är de enda som har kunskapen om problemet?

    Alice

    SvaraRadera