Aki Ra, tidigare barnsoldat för Röda Kmererna, har gjort till sin livsuppgift att röja landet från minor.och att hjälpa barn som sargats av dem.
Sammanlagt har han röjt undan omkring 50 000 minor och blindgångare – museet är ett levande bevis över att kriget inte tar slut förrän varje mina är oskadliggjord.
Det är ett oerhört tålamodsprövande arbete. Fortfarande uppskattar man att det ligger mellan tre och sex miljoner minor kvar i marken. Varje liten jordplätt som minröjs kan betyda försörjningen för en hel familj.
Trycket på mark i Kambodja är hårt. Folk på landsbygden lever i stor fattigdom och behöver marken att odla på möjligt.
Att se möjligheter och en ny framtid är utmärkande för kambodjaner.
Mötte fru Thach, fyrabarnsmor och kakbakerska.
Hon levde på flykt under kriget,återfann sin man i ett flyktingläger och kunde så småningom bygga upp en ny tillvaro för sin familj. Mannen var i armén under lång tid varför kvinnan fick ta det stora ansvaret.
Genom sitt bageri har hon lyckats bereda arbete för stor del av släkten, försörja familjen samt på ålderns höst bygga ett riktigt fint hus.
Fru Thach strålade av lycka och stolthet och sönerna har lärt sig att allt är möjligt.
Jag undrar om kambodjanska myndigheter har upprättat kartor på varje kvadratmeter av land och vatten i kambodja som har minröjts. Det kan underlätta avsevärt för turister och invånare i kambodja och skapa ett mer avslappnat klimat för alla människor. Så lockas mer business till landet och inga människor behöver gå på tå där på säker mark. Samtidigt blir det så att dom befriade markbitarna och vattenområdena blir det demokrati på och då blir det fred över allt i kambodja på dom marker och vatten som är minfria, alla mark- och vatten- minkartor skall vara offentliga för alla, då enskilda och företag och stat kan ta incentiv och göra något i ett land där det inte längre råder krig på befriad mark och vatten.
SvaraRadera