Flytande fiskebyar i Kambodja

Befinner mig sedan några dagar i Kambodja. På en talmans-studieresa.
För att i Kambodja fördjupa mig i skogs och fiskefrågor, möta jordbruksministern och departementet för dessa frågor i Pnom Penh.
Men också för att se hur man byggt upp sin demokrati på kort tid, och hur människor som drabbats så oerhört svårt under Polpotregimen och de röda Kmerernas framfart orkat påbörja återuppbyggnaden av landet.
Klimatmötet i Köpenhamn kommer sedan att följas upp inte minst i Indonesien, särskilt med tanke på att få stopp på den illegala avverkningen av tropisk regnskog, ett problem som också finns här i Kambodja.

Jag börjar med fisket, kommer att beskriva krigets härjningar och minröjningsarbetet i senare blogginlägg. Och sist men inte minst hur demokratin gett nya möjligheter.

Man har en förvaltningsplan där yrkesfisket stoppas under tre månader.Lekperioden fredas med andra ord. 80 procent av fisket är insjöfisk. Varje kambodjan äter årligen 53 kilo fisk, så fisket är på alla sätt livlinan.

Det finns otroligt gott om fisk, man kan kasta ut ett litet nät från stranden och få sin dagliga familjeranson.

Småskalighetens betydelse är slående. Detta kombineras nu med turistintäkter.

Vid ministeriemötet utbyttes många tankar kring vikten av förvaltnings- och bevarandeplaner. Det finns en ambition att öka avsättning och skydd av skog, vilket vi blev glatt överraskade av att höra. Vad som inte framkom vid det mötet var dock den fortsatta avverkningen av regnskog, som fortfarande sker med högre politikers och tjänstemäns goda minne.

Det är frustrerande och förstärker vikten av att fortsätta sätta press på det nyligen antagna EU-beslutet, om en tuff certifiering av timmer.

De flytande fiskebyarna visade på människors förmåga att anpassa sig till naturen och kunna leva på dess villkor.Man följde lätt låg och högvatten, och hela samhällen hade bildats ute på vattnet. Skola, kyrka och tom en liten idrottsplan.