en halv överenskommelse i Köpenhamn och ett tungt SAAB-besked

I skrivandets stund verkar det som regeringscheferna samlat ihop sig för en Köpenhamnsuppgörelse. Inte det bindande, långtgående avtal som vi alla hoppats på.
Nattens förhandlingar gav inte det resultat som krävdes, och Obamas närvaro lyckades inte heller fullt ut ge den kraft som behövdes.

Ett steg är taget, även om vi räknat med ett rejält kliv.

Finansieringen till utvecklingsländerna står klart. liksom en utsläppsminskning på 80% för i-länderna, och 50 globalt. Inget 2020-mål.

Det kommer med andra ord att krävas en rejäl uppföljning i Mexico 2010.

Den svenska regeringen, med Andreas Carlgren i spetsen har ansträngt sig till bristningsgränsen för att få med övriga länder. Fast detta kommer förmodligen inte oppositionen att hävda- tvärtom skyller de redan allt på den svenska regeringen.
Märkligt nog ansåg inte Anders Ygeman(s) som ingick i regeringsdelegationen att mötet var en prioritering under veckan, frampå onsdagen dök han upp. Maria Wetterstarnd, oppositionskollegan, fanns dock på plats.

Så kom idag det tunga beskedet att GM inte avser att arbeta vidare med en försäljning av SAAB. SAAB ser alltså ut att läggas ned. Ett chockbesked för många. Trots att man väl känt till det allvarliga läget har hoppet funnits hela tiden.
Man har vetat att man är världens effektivaste bilfabrik, man har vetat om den höga kompetens, och man har vetat att runt hörnet kommer nya bilar att efterfrågas, som en flexibel fabrik kan få fram.

Nu krävs det att alla gör sitt yttersta för att möta de anställdas behov av nya arbeten och kanske av en annan utbildning. Staten har ett stort ansvar.
Förhoppningsvis kommer också entreprenörer, innovatörer och företagare att våga satsa. Och förhoppningsvis har vi nått botten av lågkonjunkturen.