Det krävs en ursäkt till alla de som utsatts för vanvård i barndomen

I veckans nummer av Dagens samhälle skriver vi undertecknade följande:

År 2006 tillsattes en utredning för att granska allvarliga övergrepp och vanvård inom den sociala barna­vården 1925–1980, sådant som även då det inträffade var brottsligt. Utredningen har bjudit in till intervjuer och i anslutning till det psykologiskt stöd. Rapporteringen är tänkt att bidra till att liknande förhållanden kan undvikas i framtiden. I uppdraget ingår inte att överväga ansvarsfrågor i enskilda fall eller ekonomisk kompensation.

Hösten 2007 kom en första delrapport. Flertalet av de då drygt 60 intervjuade bär med sig svåra trauman och smärtsamma minnen från fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, försummelse och vanvård både vid institutioner och i fosterhem.

Utredarna skriver om den förtvivlan och vanmakt som de känner inför det som de fått ta del av; över hur barn har varit utsatta för så mycket godtycke, nonchalans, ointresse, slarv och inkompetens. De beskriver möten med människor som på grund av samhällets underlåtenhet hamnat i livslångt utanförskap till följd av brist på utbildning och arbete, sociala och medicinska handikapp, drogberoende och kriminalitet. Den enda ljusglimten är beskrivningen av hur många som visat stor överlevnadsförmåga, mot alla odds.

Redan delrapporten visar att samhället grovt brustit i rollen som föräldrarnas ställföreträdare för de omhändertagna barnen. Vi vill, i den mån det är möjligt, ge dessa människor upprättelse. Staten bör be om ursäkt för samhällets bristande tillsyn. Givetvis kan lidande aldrig värderas i pengar. Staten bör ändå ta fram en modell för hur de drabbade kan kompenseras.

Om liknande händelser ska kunna undvikas behöver vi alla dela kunskapen och erkänna det som hänt. Det behövs också oberoende granskningsinstanser och yrkesspecifika utbildningsinsatser för att åtgärda dagens brister och förebygga framtida. Som grund krävs en reell attitydförändring i samhället.

Agneta Berliner
Anita Brodén
Jan Ertsborn
Riksdagsledamöter (FP)

Fotnot: Vid årsskiftet kommer en andra delrapport från utredningen (S 2006:05). Slutrapporten dröjer tills alla 1 000 som tagit kontakt intervjuats och materialet analyserats.
Se även Socialstyrelsens rapport "Förekom övergrepp och kränkningar vid institutioner inom den sociala barnavården 1950-1980?" (2006-131-11).