fredag 8 oktober 2010

Djurrättsalliansens metoder är förkastliga- men minknäringen har också ett ansvar

Deltog i torsdags kväll i SVT:s Debatt. Ämnet var minkar och föranleddes av de 17.000 minkar som djurrättsaktivister släppt ut. En person som stödde aktionen menade att det var helt i sin ordning, då minkarna " fick chansen att trampa på gräs innan de dog". Att tusentals gick en smärtsam död till mötes tycktes inte bekomma aktivisterna alls, inte heller vad man orsakade alla de bilister som råkade ut för olyckor på grund av minkar som vistades på E4 nära Skillingaryd.

Att släppa ut djuren rimmar dåligt med talet om att man värnar dem. Minkarna går en plågsam död till mötes.

Jag förväntar mig dock att minknäringen snarast visar att man kan leva upp till sitt löfte att presentera ett omsorgsprogram. Jag är besviken att man inte kommit längre på 7 år, sedan Eva Eriksson lade fram sin minkutredning.
Krav på berikning av burar och löftet att ge minkarna möjlighet att utöva ett naturligt beteende är fortfarande inte uppfyllt.

Den vanvård som dokumenterats från någon eller några farmer har förstört mycket för hela branschen.

En fortsatt verksamhet kräver ett förtroende för att hela branschen lever upp till djurskyddslagens krav. Tidsfristen går snart ut.

Det är ändå inte sannolikt att aktivisterna skulle upphöra med sina aktioner då deras motiv handlar om att djur inte skall födas upp för pälsproduktion.

Alla djur skall behandlas väl och ges möjlighet att utöva sitt naturliga beteende, oavsett om vi har djur som sällskap, till tävling, päls eller för mjölkens skull (se hela debatten här)

6 kommentarer:

  1. Varför denna behandling med silkesvantar av pälsindustrin? Vilken annan industri bryter mot lagen och får bemötandet "kära ni, rätta gärna till det här själva, vi kommer tillbaka om sju år och ser hur det gått"?

    Utredning efter utredning slår fast att minkarna inte får utlopp för sitt naturliga beteende, att de inte kan simma, jaga, springa... bilderna från Djurrättsalliansen säger det mesta, fördömandet från Sveriges mest namnkunniga zoologer och veterinärer likaså.

    Jag är snarast förvånad över att inte fler ger upp tilltron till det demokratiska system vi borde värna, när detta tillåts fortgå år efter år.

    Tänk om statens reaktion mot det fåtal människor som släpper ut djur var "snälla ni, det där är ett lagbrott, var god upphör, vi kommer tillbaks om sju år och kontrollerar att ni gör något annat"...

    Jag vill leva i ett samhälle där lagar efterlevs och respekteras. För att det ska bli verklighet måste rättsväsendet och staten ta sitt ansvar och agera mot pälsindustrin, annars försvinner all trovärdighet. Det är flatheten mot dem som är upprinnelsen till vad vi såg hända i förra veckan.

    SvaraRadera
  2. Erik,
    Forskningsresultaten presenteras i sin helhet under hösten. Ett par delredovisningar har redan levererats.
    Detta kopplat till det omsorgsprogram som nu granskas av jordbruksverket kommer att utgöra underlag för fortsatt agerande.
    Krav från myndighet och regering är klockren.
    Minkarna skall kunna utöva ett naturligt beteende.Om man inte klarar detta finns inget existensberättigande.
    Serösa farmare har redan byggt om och berikat burarna.
    Där vanvård förekommer finns djurförbudslagen att tillgå.
    Det märkliga är att djurrättsaktivister inte bryr sig om att polisanmäla vanvård- de föredrar att lansera bildmaterial månader och år senare.
    Ett cyniskt beteende med tanke på djuren.
    Läser ikväll att de minkar som fortfarande lever efter utsläppet i Skillingaryd ställer till stor skada i omgivningen.Det har varit ett gigantiskt djurplågeri.

    SvaraRadera
  3. Magdalena Hellsten11 oktober 2010 kl. 23:41

    "Det märkliga är att djurrättsaktivister inte bryr sig om att polisanmäla vanvård- de föredrar att lansera bildmaterial månader och år senare."

    Vad är det för märkligt med det? Hur tror du reaktionen från samhället, och från er politikers sida hade varit om man bara kunnat visa material från en endaste gård eftersom man därefter polisanmält och därmed varit tvungna att röja sig? Jo, precis, ingen reaktion överhuvudtaget. Utom fördömanden eftersom bilderna tagits genom olaga intrång naturligtvis.

    Ni har ju redan bevisat att ni struntar i djurs välfärd genom att just låta minkfarmarna bryta mot lagen i alla dessa år, med miljontals minkars lidande som följd, utan att bry er ett dugg. Har du inget dåligt samvete alls över dessa miljontals minkars liv som fötts upp av en näringsgren som, med ert goda samvete, bryter mot djurskyddslagen?

    "Krav från myndighet och regering är klockren.
    Minkarna skall kunna utöva ett naturligt beteende."

    Det är väl inte alls något klockrent krav? Hönors naturliga beteende till exempel är att vistas i flockar om runt 15 djur, istället stängs de, med ert goda samvete naturligtvis, in ofta 100 000 individer tillsammans. Vad exakt gör du, Anita Brodén, för att främja dessa hönors RÄTT, såsom LAGEN KRÄVER, att få utöva sitt naturliga beteende att leva i flockar om runt 15 individer? Låt mig gissa: inte ett skvatt. Så säg mig: vem ska skydda hönorna från denna olagliga vanvård som myndigheterna struntar fullständigt i att beivra? Fundera på det, och diskutera gärna saken med dina kollegor.

    SvaraRadera
  4. Magdalena Hellsten11 oktober 2010 kl. 23:44

    Det handlar ju faktiskt och tänkande och kännande individer, och tänkande och kännande individer borde väl inte tvingas utstå det lidande att inte kunna bete sig naturligt genom att hållas i normal flockstorlek? Eller undanhållas simvatten om man är semiakvatisk och t.o.m. har simhud mellan tårna?

    SvaraRadera
  5. Hej alla,
    Om en vecka skall vi diskutera frågan med jordbruksministern,
    hälsar Anita

    SvaraRadera
  6. Jag håller med de som kommenterat.

    Utvecklade mina tankar ytterligare i ett blogginlägg:

    http://jagskaforklara.blogspot.com/2010/11/om-att-skjuta-budbararen-typ.html

    SvaraRadera