Vargkommittén lyckas balansera väl- ligger nära Folkpartiets grunduppfattning

Det var onekligen intressant att ta del av vargkommitténs utredning.

Man konstaterar att:
 
Vargarna i Sverige  ökat i antal. 17 % av Sveriges befolkning vill ha fler vargar än det finns idag. Acceptansen för varg varierar mellan stad och land.

Det har skett en snabb ökning av antalet vargar i Sverige från 80-400. Detta kan, enligt utredaren, ses som ett problem mot landsbygdsnäringen och medföra psykiska effekter såsom rädsla var vad vargen kan göra. Samtidigt slås det fast att den svenska vargstammen är genetiskt försvagad då den varit isolerad så länge.

EUs ståndpunkter i denna fråga har varit viktiga för utredarens arbete. Och där EU tydligt trycker på att Art- och Habitatdirektivet msåte följas.

Folkpartiet har menat att den gynnsamma bevarandestatusen är oerhört viktigt, att Art och Habitatdirektivet skall följas samt att antalet individer är mindre väsentligt och att skyddsjakten är ett viktigt verktyg för att öka acceptanden och visa förståelse för de som drabbas.

 

Förbyggande insatser, som staket, har visat sig fungera väl, framförallt när man vidtar nödvändig skötsel och håller undan vegetationen närmast staketen.

 

Förhoppningsvis kommer vi med denna utredning att fatta de beslut som är nödvändiga, och att vi dessutom kan fortsätta ha en nationell rådighet över rovdjurspolitiken.

 

 

Nystart och stora utmaningar- med rätt budgetprioriteringar

Efter en het sommar men med något svalare politisk temperatur kan vi förvänta oss det omvända mycket, mycket snart.
Oroande lågt väljarförtroende för Alliansen kommer att leda till skarpa interna diskussioner kring prioriteringar i årets budget. Pensionerna, skolan och småföretagarna förmodas lyftas fram.

Men med ett jobbskatteavdrag på 16 miljarder som S i detta skede säger nej till, kan åtskilliga reformer föreslås istället.i i oppositionens skuggbudget.  Reformer som man förmodligen inte kommer att kunna leva upp till, om man kommer till makten, då man dessutom redan lovat att inte ta bort det femte avdraget!

Bäst hade varit om Alliansen hittat en uthållig och rimlig balans för att skapa utrymme också åt angelägna reformer och prioriteringar. Mindre till posten jobbskatteavdrag och mer till pensionärer, arbetslösa ungdomar, miljöinsatser och småföretagare.

En socialliberal politik med andra ord.

Folkpartiets miljöpolitik- på supermiljöbloggen

ALMEDALSKOLUMNEN

 

Idag var följande artikel publicerad på supermiljöbloggen.

Hälsar Anita

”Hur ska man förklara att några luft­vib­ra­tio­ner kan fylla en människas inre med en så stilla glädje, att man frestas använda det stora ordet lycka? Jag vet ju att färgerna och få­gelsång­en, morgonens lätta dofter och vinden som dröjande vaknar över sjön, själva ljuset och den stigande värmen endast är elektro­mag­ne­tis­ka vågor av olika fre­kven­ser. Jag vet att det är min hjärnas syn- och hör­sel­cent­ra som över­sät­ter våren till ett spektrum av färger och en skala av ljud sådana jag upplever dem finns inne i mig – hur det är i själva naturen kan vi inte veta.
Ändå denna stilla lycka över att finnas till just denna stund.”

Rolf Edbergs be­skriv­ning ger mig in­spi­ra­tion och kraft att ta mitt ansvar för att också barn och barnbarn skall få uppleva naturens mysterier, skönhet och rikedom.

Förutom de skön­hets­upp­le­vel­ser som naturen ger oss med är vi också beroende av jordens resurser och eko­system­tjäns­ter för vår över­lev­nad, där var och en av oss genom vårt agerande påverkar vår ge­men­sam­ma globala livsmiljö utan att sambandet alltid är uppenbart.

Därför är Art­da­ta­ban­ken tillika art­pro­jek­tet, forsk­nings­far­ty­get ” Argos 2” och ett utökat skydd av ädellövsko­gar­na i södra Sverige så angeläget!
Därför måste över­göd­ning­en av inte minst Östersjön hejdas, ol­je­pro­spek­te­ring i de käns­li­gas­te arktiska marina miljöerna för­hind­ras och EU:s kli­ma­tam­bi­tio­ner skärpas.

Vi tillhör den ge­ne­ra­tion som fått till­räck­ligt med kunskap och upp­lys­ning för att kunna ta ett ökat ansvar för miljön. Vi kan utmana gamla sanningar och sätta ljuset på miss­rik­ta­de beslut. Naturen måste ses som en helhet där också hållbar ut­veck­ling är ett sam­man­satt begrepp som förenar miljö, ekonomi och sociala hänsyn.

Tillväxt utan mil­jö­hän­syn är dock varken eko­no­miskt, socialt eller eko­lo­giskt hållbart. Det går att driva en annan sorts till­växt­po­li­tik. En politik som är hållbar i längden och som inte bygger på ett ständigt ökat ut­nytt­jan­de av naturens resurser. En successiv skat­te­väx­ling där mil­jös­kad­lig verk­sam­het beskattas högre och skatterna för verk­sam­he­ter som har­mo­ni­se­rar med naturen blir lägre. Ett viktigt sätt att styra ekonomin mot en mer hållbar tillväxt och följa den liberala principen att för­o­re­na­ren skall betala.

Mil­jöpro­ble­men måste hanteras globalt då såväl vår ekonomi som kon­se­kven­ser­na av våra beslut är globala. Det fram­gångs­ri­ka avtalet om förbud mot freoner är ett viktigt exempel på att det går att nå global konsensus när livet på jorden står på spel.

En fram­gångs­rik mil­jö­po­li­tik medverkar till att förenkla för människor att ta ansvar. Den skyddar människor, framför allt barn, från en farlig och ohälsosam miljö, den står på egna ben fri från sär­in­tres­sen. Den är lös­nings­o­ri­en­te­rad,
men väjer inte för att mil­jöfrå­gor rymmer svåra dilemman och ut­ma­ning­ar.

När livet på jorden står på spel- när miljö- och kli­ma­tut­ma­ning­ar­na är gi­gan­tis­ka och då kommande ge­ne­ra­tio­ners framtid vilar i våra händer – har vi inget annat val än att driva en mil­jö­po­li­tik där planetens hållbara gränser styr våra beslut.

Anita Brodén
Mil­jö­po­li­tisk ta­les­per­son
Folk­par­ti­et

Folkpartiet och skogspolitiken- en utstickare

Det var mycket glädjande att i slutet av förra veckan ta del av Svensk naturs (Svenska naturskyddsföreningens  medlemstidning) skogsenkät som är skickad till samtliga riksdagspartier och som rankar Folkpartiet som det parti som är skarpast, då vi ställer höga krav på balansen mellan de två skogspolitiska målen produktion och miljö.  ( se kommentarerna nedan)

 

Idag har Miljömålsberedning, där jag är Folkpartiets representant också överlämnat sitt delbetänkande om långsiktigt hållbar markanvändning till miljöminister Lena Eks statssekreterare Anders Flanking. Det har varit ett mycket gott samarbete mellan de fyra allianspartierna. Även om Folkpartiet hade velat gå längre vad gäller inte minst de statliga skogsbolagens naturvårdsinsatser.

Men Folkpartiet kan nog känna en viss stolthet över förslagen kring en tydligare skogsvårdslag, som ökar tryggheten för skogsägaren men också ger samhället ett bättre sanktionssystem med större rättssäkerhet, vattenfrågorna kopplade till skogen, ökat varierat skogsbruk- läs kontinuitetsskogsbruk, samt kopplingen förvaltarskap- äganderätt, en koppling som är i sann liberal anda.

 

 

 Kommentar till enkät om skogspolitiken (Sveriges Natur)

På den övergripande frågan (fråga 1) om det behövs en ny skogspolitik svarar förvisso alla fyra regeringspartierna ett samfällt ”nej”. Men dessa partier har format denna politik under sju år, så det förvånar inte. Tittar man närmare på enskilda svar framstår (FP) som skarpast, då de kräver en mer aktiv skogspolitik för att klara balansen mellan produktion och miljö. (M) vill visserligen ”beivra lagbrott” men är otydliga när det gäller behovet av att skärpa själva lagen.

Det finns tydliga skiljelinjer inom både regeringsblocket och oppositionen. Folkpartiet sticker ur hakan och visar än en gång sin gröna sida, genom att avvika från ”regeringslinjen” i flera frågor. (FP) är öppna för att lägga skogslagstiftningen i miljöbalken (fråga 2), man är tydligast av regeringspartierna om förbättrad hushållning med skog (fråga 5) och man bejakar principen om skogsbrukets ekonomiska ansvar (fråga 3). Men även moderaterna gillar ekonomiska styrmedel, som CO2-skatt, och man vill gärna ”utveckla nya styrmedel” och ”värdesätta ekosystem och [---] tjänster”.

Ett annat parti som sticker ut, fast åt andra hållet, är ”alliansens gröna röst”, alltså centerpartiet, som här framstår som närmast naturvårdsfientliga i skogspolitiken. Centern svarar ”nej” på frågan om skogsbrukets ekonomiska ansvar och vill inte ha en ny princip motsvarande ”förorenaren betalar” Det enda övriga parti som säger nej till detta är något överraskande (S) men deras svar antyder att de möjligen läst in något annat i denna frågeställning. Mindre förvånande är kanske att (C) inte anser det behövs tydliga begränsningar av markägarens förfoganderätt (fråga 4). Som enda (!) parti anser (C) att det inte behövs bättre hushållning med skog. Av motiveringen framgår att partiet jämställer ”skog” med ”kubikmeter”. Att det har gått några decennier sedan (C) var riksdagens mesta miljöparti är sorgligt uppenbart.

Riksdagens största parti socialdemokraterna, som ju också stått bakom den skogspolitik som under många år format våra skogar, är vaga i flera av sina svar och framstår inte som särdeles progressiva i frågan om ny skogspolitik. Man vill förändra skogspolitiken, men inte föra in lagen under miljöbalken. Man svarar – förvisso på oklar grund – nej på frågan om skogsbrukets ekonomiska ansvar (fråga 3) och man vill, i likhet med (C) inte ha styrmedel för att optimera skogens klimatpåverkan.

Den enda fråga som förenar alla de sju partier som besvarat enkäten är att skogspolitiken bättre ska samordna hur skogen används. Det som idag är splittrat på myndigheter, markägare och andra aktörer behöver mer samordnad planering. I vart fall i denna fråga ett frö till en bred konsensus i riksdagens att bygga vidare på.

Dra inte undan benen för det palestinska folket! Behåll biståndet!

Om utgångspunkten för oss är dels humanitärt bistånd till det palestinska folket, dels att skapa möjlighet att bygga upp en kapacitet för att stå redo att klara en egen statsbildning, vid en framgångsrik tvåstatslösning vore det ytterst allvarligt om Sverige sviker!

Om vi börjar ifrågasätta möjligheterna att uppnå en tvåstatslösning, vilket mod ingjuter vi då i alla de grupper, alla de människor som gör sitt yttersta för att detta skall ske?

Det vore ett svek att ge upp. Är det någon gång Gazaborna och människorna på Västbanken fortsatt behöver stöd och kapacitetsuppbyggnad är nu, när världens strålkastarljus är på andra drabbade områden.
Skulle vi dra undan 200 miljoner skulle det innebära att hjälp med vatten och elförsörjning stryps.

Hur orkar man då kämpa vidare?

Tänk om, Gunilla Carlsson!

Inlägg om solenergi från ett oväntat håll- trevlig läsning !

Det var oerhört inspirerande att ta del av Carl B. Hamiltons kamp för solenergimöjligheter!

 

"Alla som både är för bättre klimat och ökad frihandel - särskilt mer export från fattiga länder - har anledning att vara djupt bekymrade över ett förestående EU-beslut den 5 juni. Det gäller EU-åtgärder mot import från Kina av solenergiprodukter, t ex solpaneler. Det må låta som en bagatell men är motsatsen: det gäller tillgången till billig utsläppsfri solenergi i Europa och resten av världen, samt stora exportvärden för företag i Sverige och övriga EU.

Bakgrunden är att priset på solenergiprodukter föll med ca 70 procent på bara tre år, mellan 2008 och 2011. Priset förutses falla ytterligare några procent. Prisfallet är naturligtvis fantastiskt bra ur klimatsynpunkt: När kostnaden för solenergi minskar har fler av världens hushåll och företag råd att använda denna utsläppsfria energikälla. Solenergi kan konkurrera ut en del fossilbaserad energiproduktion, och kan i länder med mycket ljus över året även bli billigare än kärnkraft.

Idag finns statligt stöd till solenergi i många länder. Stöden är särskilt höga i Tyskland, men skulle kunna bli helt överflödiga när solenergi blir väsentligt billigare. För Sveriges del skulle det i princip kunna innebära 210 milj. kr i slopade statliga stöd åren 2013-16.

Prisfallet har flera orsaker, men beror framför allt på en snabbt ökad produktionskapacitet för solenergiprodukter i kinesiska företag. Kina ökade sin andel av världsproduktionen från 1 procent 2001 till ca 50 procent 2010. Med en kostnadsfördel på 20-30 procent sändes en del av produktionen på export till USA, och slog där ut många USA-baserade konkurrenter. De hotade USA-företagen mobiliserade protektionistiska regelverk och politiker i kongressen. Det ledde 2012 till "strafftullar" med i genomsnitt ca 30 procent på kinesisk export av solpaneler till USA.

Föga förvånande styrde då de kinesiska producenterna över exporten till Europa, som idag är världens största marknad för dessa produkter. Idag står kinesiska producenter för 80 procent av försäljningen av alla solpaneler i EU. De europeiska producenterna gjorde dock som kollegorna i USA och kräver nu att EU-kommissionen ska lägga strafftullar på importen från Kina. Ett preliminärt beslut om 47 procents tull (genomsnitt) har dessvärre nyligen fattats, och den 5 juni är tanken att beslutet skall bekräftas vid ett möte i Bryssel med EU-kommissionen.

Man skulle kunna tro att strafftullarna skyddar jobb och vinster i USA och EU, men det är faktiskt tvärtom, och det gäller även om Kina skulle avstå från motåtgärder. Importhindren skyddar förvisso jobb hos producenter av solenergiprodukter i de rika länderna. Men på varje i-landsjobb i produktion går det ca fyra i-landsjobb hos installatörer, distributörer och servicefirmor.

Tullarna leder till minskad total efterfrågan på solenergiprodukter och medför att betydligt fler jobb förloras i nästa led (hantverkare, servicepersonal, m fl) än som räddas hos producenterna. Om EU den 5 juni skulle besluta om handelshinder som motsvarar en tull på 47 procent är en mycket försiktig uppskattning (en halvering av talen i en tysk studie) att antalet förlorade jobb i EU-27 efter tre år skulle kunna vara minst 100 000 - 120 000 jobb.

Det finns inte heller några särskilda industri- eller energipolitiska skäl att idag stödja t ex solpaneltillverkning i EU. Detta är standardiserade produkter utan påtagliga spridningseffekter för andra branscher.

Producenternas argument för sina krav på importhinder är att de "behövs" (som skydd av deras vinster) för att uppväga kinesiska subventioner till sin solenergiindustri. Men liknande anklagelser som riktas mot Kina vad gäller subventioner kan även riktas mot EU.

Om EU lägger på strafftullar kommer detta med säkerhet att leda till kinesiska motåtgärder, inom denna bransch eller andra branscher. Kina kommer t ex sannolikt att svara med undersökningar av EU:s subventioner av företag som sysslar med teknik för "grön el" och anmäla dessa stöd - t ex "certifikatsystem" - till WTO, samt införa importhinder på komponenter till vindkraftverk, mm. Denna onda spiral av handelshinder kommer i slutändan att skada alla deltagare, och vissa mer än andra.

Allra allvarligast med EU:s strafftullar är dock klimateffekterna av att konsumenterna kommer att köpa färre solpaneler när tullar och priset går upp. EU:s handelspolitiska beslut strider därför fundamentalt mot EU:s klimatpolitiska mål.

Sverige har i EU gått emot förslagen om dessa handelshinder mot Kina, men än så länge förlorat. De svenska argumenten har varit tekniska och juridiska, men Sverige har även hänvisat till miljö och klimataspekterna. De senare är enligt min mening de viktiga och helt avgörande. I denna fråga står trovärdigheten hos EU:s klimatpolitik på spel, liksom inställningen till frihandel och allmänt EU:s viktiga ekonomiska relationer till Kina.

Det som EU står i begrepp att besluta om den 5 juni är åtgärder som berövar fattiga kineser arbetstillfällen, som även minskar (netto) antalet jobb i EU, som missgynnar klimatet och strider mot EU:s klimatpolitik, och som sannolikt kommer att utlösa en ond spiral av protektionism.

Frågan om solenergiprodukter från Kina bör därför lyftas till en högre politisk nivå, som EU:s stats- och regeringschefers toppmöten. Det handlar om mycket större och vidare politiska och ekonomiska intressen för Sverige och EU än ett begränsat antal europeiska solenergiproducenters intressen. "

Mångfald i energifrågan, tack!

Folkpartiet är ett mångfaldsparti- det gäller också inom energipolitiken.

Vi kommer inte framåt om vi politiker likt fundamentalister förespråkar en viss teknisk lösning.
Vi är satta att skapa ramar, stifta lagar och säkerställa långsiktiga spelregler. Entreprenörer, företagare, forskare och innovatörer kommer sedan att ta fram ett antal smarta alternativ.

Vår utmaning att klara klimat- och miljömålen är gigantiska. Det kommer att krävas att vi snarast lämnar fossilsamhället- ett kliv som kräver nya lösningar och kraftfulla energieffektiviseringar.

Skall utvecklingsländerna kunna resa sig ur sin fattigdom behövs hållbara energilösningar och smarta nät.