Vad hände på Bali under klimatmötet?

Samtidigt som vi var i Indonesien pågick ett klimatmöte på Bali. Besvikelsen efter Köpenhamnsmötet kunde man genom tidningsrapporter och samtal med miljökunniga i Indonesien konstatera.
Inga större förväntningar, men med en bestämdhet att Indonesien vill vara med och vara en nyckelspelare i Mexico i november.

Man var överens om att Mexico mötet måste bli en milstolpe för att kunna få till stånd ett avtal byggt på två-spårsprocessen( den som startade i Köpenhamn- Kyotospåret och ett som inkluderar fler länder.

Bali- Nusa Dua deklarationen innebär enligt rapporteringen följande:
1. biologiska mångfaldens betydelse
2. förberedelse för Mexico

Nyckelfrågorna har varit följande:
¤ grön ekonomi
¤ låg C02
¤ resurseffektivitet

Uppföljningskonferenser
Man pekade ut tre områden som man globalt skall arbeta vidare med under den närmaste tiden.
1. kemikalier
2. farligt avfall
3. hälsa

Dessa områden kommer man att fortsätta att fördjupa sig i vid möten i Basel, Rotterdam och Stockholm.

Den stora utmaningen blir nu att återuppbygga människornas förtroende för FN:s och politikens möjlighet att besluta om nödvändiga åtgärder.

Byprojekt för en hållbar framtid i Yogyakarta

Fick möjlighet att besöka några olika byar för att titta på en del projekt i form av kooperativ som syftar till att få en hållbar utveckling i hela området. Allt handlade om småskaliga lösningar och ett stort engagemang.

I en by odlade man palmer som gav en ormskinnsliknande frukt, ” salat ” som hängde i klasar och som skördades två gånger om året. Detta gav en rejäl inkomst till byinvånarna.

Risodling, med smart bevattningsanläggning gynnade flera odlare En driftig kvinna hade satsat på en chiliodling och kunde anställa ett antal plockare.

Man hade också tagit ett annorlunda grepp då man byggt upp en slags hinderbana för samarbetsträning. Olika skolor och grupper betalade för att utnyttja anläggningen, medel som gick till bykooperativet.

I en annan by hade man satsat på kor för kalvuppfödning och köttproduktion. Här hade man en bra bit kvar att gå. Uppbundna kor kändes inte bra, även om de för övrigt hade både ljus, luft och tillräckligt med foder.
Man borde också kunnat utnyttja fåren att mer friare beta , då grästillväxten under långa perioder är enorm. Det blev ett dubbelarbete att utfordra dem , dessutom hade det inneburit en betydligt bättre djurhälsa att låta dem gå ute.

Det tredje kooperativet hade satsat på fiskodling, restaurang och en samlingspunkt för både byinvånare och tillresta turister.
Man drog nytta av en av de större dammarna också som en vattenreservoar.
Fisken, mestadels sorterna Nilla och Guram, gick dels till restaurangen, som gav inkomst till byn, dels för människor att fiska mot betalning.

Borås biogasprojekt i Yogyakarta

Ett storstilat mottagande när kollegan Lars Tysklind och jag mötte Slemans kommunala politiker. Sleman ligger strax utanför Yogyakarta.
Med stolthet talade man om ekoturismen,kulturen, miljöfrågan och om biogasprojektet ihop med univeriteten i Borås och Sleman.
Att utvinna biogas från de 10 ton grönsaksavfall som dagligen blir restprodukt från torghandeln torde vara en enormt smart lösning.
Detta är ett spännande bilateralt projekt värt att följa upp.
På eftermiddagen besökte vi en ekoby där man återvinner allt avfall, samt grönsakshandeln, för att avsluta vid universitetet med en oerhört filosofisk och framåttänkande rektor.
Han siktar på att samla världens framtida ledare inom alla sektorer.

regnskog och palmoljeträd

Dagarna är fortsatt fyllda av mycket intressanta studiebesök och möten. Miljöministeriet på förmiddagen. Att statusen är lägre syntes direkt. En betydligt enklare byggnad, små, slitna rum och en något frustrerad personal som upplever att det är svårt att få gehör för miljöfrågorna, trots ambitiösa program och stora ord uttalade av presidenten.
Klimatlöftet att till 20210 minska utsläppen med 26%, och 41% med internationella åtaganden, tas ständigt upp. En del gläds åt denna ambition, andra skakar förbryllade på huvudena och undrar hur åtgärdsplanen kommer att se ut.

Att man behöver göra något åt transporterna som en åtgärd råder ingen tvekan om. Det går inte att ta sig över en gata på grund av den intensiva biltrafiken. Allmänna kommunikationer i Jakarta är nästan obefintliga. SUVarna desto vanligare.

Forskarmötet som ägde rum på eftermiddagen kommer jag att återkomma till. Liksom vandringen i regnskogen och diskussionerna om oljepalmerna.

Miljö- och jordbruksutskottsmöte i Jakarta

Mötte idag representanter för två utskott här i Jakarta. Både miljöutskottet och jordbruksutskottet.

Trevligt att en kvinna var närvarande, den enda som för övrigt blivit omvald.Frågor om allt från olja, förnybar energi mat, skog och vattenresurser diskuterades.
De hade en hel del frågor kring kärnkraft, men framförallt framförde de sin besvikelse över att de ekonomiska styrmedlen inte fungerar. Man har svårt att få klarhet i hur man skall kunna komma i åtnjutande av REDD och CDM, som båda syftar till att den rika delen av världen bidrar med miljösmart investering.
Eftermiddagens möte med WWF var otroligt givande. De arbetar på ett helt annat sätt än vad jag upplever att många NGO:s gör hemmavid.
Man deltar i regeringens planering samt bidrar konstruktivt med att ta fram hållbarhetskriterier för att skogsbolag skall kunna cerifiera sina skogar.
Återkommer om detta.

Indonesiens skogar i fokus

Har kommit till Jakarta i Indonesien och haft flera värdefulla möten idag.
På morgonen med UNDP(FN:s utvecklingsprogram)där Alex Heikens, programchef, tog upp faran i förlusten av den biologiska mångfalden, då vi kommer att behöva mångfalden för vår framtida existens.
Korallrestaurering är viktigt, men minst lika viktigt är att hindra fortsatt miljöförstöring.

Vi diskuterade Köpenhamnsmötet, där Indonesien som tredje största utsläppare gjorde ett rejält försök.

Subsidierna till oljeförbrukningen på 20% är minst sagt märkligt- men något som ingen politiker törs ta i.

Lunchmötet med ambassadör Ewa Polano och intressanta inbjudna gäste gav också mycket.
Liana Bratasida, ass. minister på miljödep, var enormt kunnig och tog upp problemet med att Indonesien har svårt att använda sig av de ekonomiska styrmedlen som antagits.
Ingen finns att rådfråga av industriländernas företrädare.
Julian Wilson,EU-delegationsledaren tog upp koordinationen och NGO:s representanter probemen med den illegala avverkningen av skog.

Under em. var jag på ett möte med den norska konsuln för skogsfrågor. Norge har satsat rejält för att hindra avskogning i Indonesien.

Imorgon bitti blir det frukostmöte med två utskott, miljö och jordbruksutskotten

Minröjning och ett ny framtid i Kambodja

Jag besökte minmuseet strax utanför Siem Reap häromdagen.Intill museet finns ett barnhem och behandlingscenter för minskadade barn.

Aki Ra, tidigare barnsoldat för Röda Kmererna, har gjort till sin livsuppgift att röja landet från minor.och att hjälpa barn som sargats av dem.

Sammanlagt har han röjt undan omkring 50 000 minor och blindgångare – museet är ett levande bevis över att kriget inte tar slut förrän varje mina är oskadliggjord.

Det är ett oerhört tålamodsprövande arbete. Fortfarande uppskattar man att det ligger mellan tre och sex miljoner minor kvar i marken. Varje liten jordplätt som minröjs kan betyda försörjningen för en hel familj.

Trycket på mark i Kambodja är hårt. Folk på landsbygden lever i stor fattigdom och behöver marken att odla på möjligt.

Att se möjligheter och en ny framtid är utmärkande för kambodjaner.



Mötte fru Thach, fyrabarnsmor och kakbakerska.
Hon levde på flykt under kriget,återfann sin man i ett flyktingläger och kunde så småningom bygga upp en ny tillvaro för sin familj. Mannen var i armén under lång tid varför kvinnan fick ta det stora ansvaret.
Genom sitt bageri har hon lyckats bereda arbete för stor del av släkten, försörja familjen samt på ålderns höst bygga ett riktigt fint hus.


Fru Thach strålade av lycka och stolthet och sönerna har lärt sig att allt är möjligt.