Nu måste barnkonventionen bli svensk lag

Det är hög tid att Barnkonventionen blir svensk lag. Den senaste tidens utvisningar av barn pekar på nödvändigheten att barnens bästa måste få högsta prioritet.

FN:s barnkonvention antogs 1989 av generalförsamlingen. Idag har 193 stater ratificerat , förpliktat sig att följa, barnkonventionen, däribland Sverige. Men trots ratificeringen gäller inte barnkonventionen som svensk lag.

I vissa länder får internationella konventioner automatiskt samma status som de nationella lagarna. I andra länder, som de skandinaviska, krävs att konventionerna införlivas i den nationella rätten via ändringar av de nationella lagarna. Norge har tagit detta steg och där har exempelvis barnkonventionen företräde vid konflikt med andra lagar.
I asylärenden, socialtjänstlagen och lagen om vård av unga skulle beslut kunna fattas med stöd av barnkonventionen som bl.a. har barnets bästa som grundprincip, om Sverige, som i Norge, införlivat den i landets lagstiftning. Snabbare beslut hade också kunnat fattas kring papperslösa barns rätt till utbildning, hälsa och sjukvård. I Sverige ”vinner” exempelvis fortfarande Utlänningslagen över barnkonventionen.

Detta är orimligt!

 

 

Ett parlamentariskt Arktismöte med fokus på samarbete och framtid

Det var tydligt under det parlamentariska Arktismötet att det finns en vilja och ett engagemang för att slå vakt om Arktis känsliga miljö. Glädjande nog fick Sverige gehör för sina förslag, vilket innebar att beslutet blev både skarpare och tydligare än det utarbetade ursprungsförslaget.
Miljön, ekosystemen, bindande avtal, skydd, ursprungsbefolkningen och jämställdhetsaspekten var några områden som lyftes fram på ett väsentligt mycket bättre sätt.

Det krävs nu att regeringarna i respektive länder gör verkstad av dessa beslut. Arktis är till skillnad från Antarktis bebodd, varför ursprungsbefolkningens delaktighet är oerhört angeläget.

För egen del hade jag önskat att vi på en punkt kommit något längre, nämligen att mer offensivt driva kravet på marina reservat. Det är en fråga som jag kommer att lyfta i andra sammanhang. Trots detta är jag ändå sammantaget mycket nöjd med det beslut som antogs.

Heder åt Mellanskog som varit lyhörda

Mellanskog har visat på en lyhördhet och klokskap då de valt att avbryta avverkningen tills dess att Högsta Domstolen meddelat om man har för avsikt att ta upp ärendet eller ej.
Den bedömning som Mellanskog nu gjort minskar med all sanolikhet den hätska stämning som uppstått samt kan också leda till ett bättre dialogklimat.
Det är viktigt att rättsprocessen får ha sin gång, under den korta tid som det nu handlar om innan HD återkommer är därför Mellanskogs agerande det enda rätta.

Avvakta averkning av skog vid Ojnare myr på Gotland

Frågan om skogsavverkning och kalkbrytning vid Ojnare myr på Gotland är kontroversiell. Mot varandra står kalkföretaget Nordfalk och miljörörelsen. Miljörörelsen menar att en ökad brytning av kalk riskerar få svåra miljökonsekvenser medan Nordkalk hävdar att kalkstensbrytning och naturskyddet kan fortsätta att existera sida vid sida.
En utökning av kalkbrytning har varit aktuell för såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen som den nuvarande. Frågan har föregåtts av en lång rättsprocess vilket i somras avslutades med att Nordfalk fick tillstånd till ökad brytning. Ärendet har dock överklagats till Högsta domstolen som inom några veckor ska ge besked om frågan ska tas upp till prövning.

Jag anser att det hade varit klokt om Nordkalk avvaktat avverkningen av skog till dess att Högsta domstolen beslutat om man väljer att pröva frågan i domstol.

Det är mycket viktigt att rättssystemet får ha sin gång, vilket innebär att Regeringen inte har möjlighet att ingripa i ärendet, men ett tillfälligt stopp hade skapat mindre provokation.

 

Regeringen beslutade för två år sedan att ta bort den otydliga så kallade stoppregeln för att istället ersätta den med två nya bestämmelser som har till syfte att ge ett starkare och bättre skydd för naturgrus och våtmarker.
Som ansvarig politiker är det förstås angeläget att noga följa så att inte tillämpningen av skyddet av den biologiska mångfalden försvagas.
Skulle det visa sig vara fallet är jag beredd att verka för en lagändring.