I går presenterade Skolverket resultaten från PISA 2012.
Jan Björklund upprepade följande under ett antal gånger- då mätningen skapat både oro och bestörtning.
"Nedgången är allvarlig, den är allvarlig för de ungdomar som berörs, den är allvarlig för skolväsendet och den är allvarlig för Sverige. Men den är förväntad.
PISA-proven genomfördes i årskurs nio för snart två år sedan, under läsåret 2011/12. Den årskullen, som då gick ur nian, är den sista årskullen i Sverige som gick igenom hela grundskolan, alla nio åren med de gamla läroplanerna, de gamla luddiga kursplanerna med otydliga mål och utan ämnesinnehåll, det gamla betygssystemet med ett fåtal luddiga betygssteg och ett fåtal nationella prov.
Sverige genomgår just nu ett utbildningspolitiskt systemskifte av stor magnitud som inleddes 2011/12. Dagens PISA-mätning är den slutliga spiken i kistan för den skolpolitik som Sverige nu överger."
Jag delar Björklunds analys, det är viktigt att inte ducka för ansvarsfrågan. Det är ett ansvar som tagits med den mängd reformer som genomförts.
De flesta inser att dessa reformer näpperligen kunnat komma de testade eleverna till godo. Det krävs nu uthållighet, samtidigt som kravet på kunskap måste gå hand i hand med en helhetssyn där också den kreativa sidan tillvaratas.
Båda hjärnhalvorna måste tillvaratas och skolans värdegrund vila på en människosyn om allas lika värde och en tilltro till det livslånga lärandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar