Om utgångspunkten för oss är dels humanitärt bistånd till det palestinska folket, dels att skapa möjlighet att bygga upp en kapacitet för att stå redo att klara en egen statsbildning, vid en framgångsrik tvåstatslösning vore det ytterst allvarligt om Sverige sviker!
Om vi börjar ifrågasätta möjligheterna att uppnå en tvåstatslösning, vilket mod ingjuter vi då i alla de grupper, alla de människor som gör sitt yttersta för att detta skall ske?
Det vore ett svek att ge upp. Är det någon gång Gazaborna och människorna på Västbanken fortsatt behöver stöd och kapacitetsuppbyggnad är nu, när världens strålkastarljus är på andra drabbade områden.
Skulle vi dra undan 200 miljoner skulle det innebära att hjälp med vatten och elförsörjning stryps.
Hur orkar man då kämpa vidare?
Tänk om, Gunilla Carlsson!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra tänkt Anita stå på dej i Riksdagen.
SvaraRaderaSjälv har jag skrivt om Straffa Palestinierna
Hej Anita!
SvaraRaderaDet är kontraproduktivt att ösa in massa pengar utan att ställa krav. Arafats änka flyttade ut en miljard till sitt privata konto. Hur mycket var biståndspengar? Det konserverar nuvarande maktstruktur. Mycket pengar försvinner på vägen. 500 mnkr är fortfarande orimligt mycket jämfört med vad man hjälper fattiga länder. Ett steg i rätt riktning Gunilla Carlsson!