Alla förväntningar på klimatmötet i Durban tycks ordentligt nedskruvade. Det kan innebära att varje framsteg kan upplevas som en stor seger och framgång.
Klimatsituationen har förvärrats sedan Cancun och Köpenhamnsmötena- få forskare bedömer att 2-gradersmålet kommer att räcka. Dessvärre är vi långt ifrån att överhuvudtaget närma oss detta mål. Kyotoavtalet omfattar endast 16% av jordens totala utsläpp- de stora länderna som USA, Kina och Indien har hittills vägrat att ansluta sig. Snart löper Kyoto ut, utan en fortsättning riskeras själva regelverket att vara borta. Sverige och EU måste nu arbeta hårt för att behålla detta "embryo" denna "surdeg" för att ha något att utgå ifrån, och för att "degen" under kommande år skall jäsa rejält. Ett hårt arbete krävs för att övertyga de stora utsläppsländerna att så småningom ansluta sig till Kyoto 2.
Skogsfrågorna bör få framgång. De flesta tycks överens om att avskogningen måste upphöra och att regnskogen måste skyddas. Frågan som återstår handlar om kompensation och finansiering.
Att Sverige och EU bör driva såväl frågan om en finansieringsplan till de fattigaste länderna, utan att urholka biståndsbudget, vore en värdefull signal, liksom ett klart besked från EU att stå upp för 30%-målet- oavsett om andra länder följer efter.
För kommande generationers skull måste vi ta kliv framåt. Min fromma förhoppning är att Durban kan överträffa förväntningarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anita, jag håller med dig om att utsläppen måste börja minska. Min fråga är varför klimatskeptiker tycker att det kostar så mycket pengar att göra något åt dem, när det bara borde vara en fråga om att ändra skattepolitiken. Själv arbetar jag nu som forskningsingenjör på KTH och där har jag läst rapporter som tyder på att vi borde kunna producera mer biogas och biogödsel vilket borde kunna bidra till minskade koldioxidutsläpp.
SvaraRaderaJag arbetar förstås åt Folkpartiet, i Sigtuna kommun där vi nu vill ordna mer jobb åt ungdomar.