Upprättelse är nödvändigt

Jag har under ett antal år fått möjligheten att möta många personer som under sin barndom levt på livets skuggsida. De omhändertogs av samhället. Ett antal fick en ny chans då barnets föräldrar av olika anledningar inte kunde ta sitt föräldraansvar. De hamnade i kärleksfulla fosterhem eller mötte någon vuxen på en institution som tog det lilla barnet till sitt hjärta.
Dessvärre är detta inte den förhärskande bilden.
Många barn hamnade i såväl fosterhem som på institutioner där de utsattes för såväl sexuella övergrepp, barnarbete och en omild kärlekslös behandling.
Samhället missade å det grövsta att följa upp och kontrollera hur de placerade barnen hade det.
Detta svek diskuteras just nu.
Flera utredningar ligger till grund för ett förslag att på flera sätt ge de mest utsatta personerna en upprättelse, för att kunna sätta en punkt och gå vidare i livet. För att få ett erkännande att det inte var det lilla barnets fel.
Upprättelse kan handla om både en offentlig ursäkt från samhällets sida, samt om en symbolisk ekonomisk ersättning. En förlorad barndom kan givetvis aldrig ersättas.
Dessutom ett politiskt löfte att alla åtgärder skall vidtas för att det aldrig skall hända igen.
Det är min stora förhoppning att regeringen inser nödvändigheten att vidta dessa tre åtgärder.