Som liberal och medmänniska kan jag inte acceptera att människor tvingas leva under en ockupationsmakt. År ut och år in.
Under den gångna helgen lyftes Västsaharas situation återigen upp på bordet vid Liberala Internationalens möte, och nästa vecka anordnar riksdagens Israel-palestinska nätverk ett möte om situationen på Västbanken.
Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975. I samband med ockupationen flydde en stor del av Västsaharas civilbefolkning till Algeriet,
där de än idag lever i flyktingläger i Tindouf. Ungefär 150 000 människor bor i lägren och en
hel generation har vuxit upp i landsflykt.
Israel har i 40 år ockuperat Palestina. Palestiniernas livsutrymme begränsas alltmer. Muren/barriären är till stora delar uppförd på palestinskt område och förhindrar möjligheter att nå åkrar/ägor/vattenkällor eller kunna ta sig till skola, sjukhus eller arbete.
Byggen av bosättningar på ockuperad mark fortsätter, vilket försvårar fredsansträngningarna ytterligare.
På Gaza är situationen allmer desperat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dej,både Västsahara och Palestina behöver en fred. Det är ett misslyckande för FN. Bra att det finns riksdagsmän som du som verkar för en rättvis fred. Både för västsaharierna och palestinierna.
SvaraRaderaAnita,
SvaraRaderaDitt engagemang för att se utanför våra svenska självupptagna gränser applåderas. Konflikten mellan Israel och palestinierna är dock mycket komplicerad. Den sedan många år mest vanliga inställningen är att huvudsakligen lägga all skuld på Israel och ursäkta palestinierna. Men om den palestinska sidan är den som mest visar vilja till fred hur kommer det sig då att:
1) PLO, Fatah ,Hamas och övriga palestinska fraktioner har alla hela det historiska Palestina inkluderat i sina logos och som man tydligen strävar mot.
2) PLO, Fatah, Hamas m fl har fortfarande i sina stadgar att målet med deras kamp är att befria hela det historiska Palestina.
3) PLO, som 1993 erkänts att företräda den palestinska sidan i form av den Palestinska Myndigheten, har ännu inte efter 17 år lyckats besluta och publicera en reviderad Palestinian National Charter(Covenant) som tagit bort de artiklar som handlar om utplånandet av staten Israel och som skulle vara beviset på att palestinierna slutgiltigt erkände staten Israel i enlighet med Osloavtalet.
4) PLO, Fatah, Hamas m fl hävdar fortfarande, att alla palestinier som flydde eller fördrevs från 1948 och framåt, skall ha rätt att återvända och bosätta sig på sina ursprungliga platser också inne i nuvarande Israel.
5) Du skriver att den 40-åriga ockupationen måste upphöra. Alltså vad som skedde 1967. Hur kommer det sig då att Fatah´s första operation mot Israel skedde redan den 1 januari 1965, alltså 2,5 år innan sexdagarskriget 1967 med avsikt att protestera mot Israels ockupation. Så vilken ockupation talar vi om. Den som enligt palestinierna ägde rum 1948 eller den år 1967 som du hänvisar till ?
6) Vilka garantier anser du finns att palestinierna skulle nöja sig med att Israel återlämnar vad som erövrades 1967 när man inte var nöjd med att man fram till 1967 ju hade detta område och istället 1967 ställde sig på Egyptens , Jordaniens och Syriens sida med sin Palestine Liberation Army
( observera namnet)
Eftersom ditt medlemskap i riksdagens Israel-palestinska nätverk gör dig till en viktig röst i debatten om konflikten utmanar jag dig härmed att ,
-om du menar att jag har fel att Palestine National Charter (Covenant) inte har reviderats, att ge mig en hänvisning till var jag kan läsa den reviderade nya stadgan .
Jag skulle också vilja veta vad riksdagens Israel-palestinska nätverk har för inställning till de palestinska flyktingarnas rätt till återvändande till det nuvarande Israel. Observera att den icke bindande FN-resolutionen 194 från 1948 under artikel 11 talar om ”flyktingar” ,och inte bara om arabiska flyktingar. Således kan man hävda att den också innefattar de c:a 700 000-800 000 judar som fördrevs eller tvingades flytta från arabiska länder som ett resultat av kriget 1948 och som då absorberades av den nybildade staten Israel.
Med tack på förhand
Leif Thybell, Dals Ed
Tack båda för kommentarer.
SvaraRaderaJag ber att få återkomma till dig Leif Thybell, då dina frågor kräver ett ordentligt svar.
Skall dessutom besöka området om någon månad.
Anita
Tack själv för ditt visade intresse som uppenbarligen också sträcker sig utanför Sveriges gränser, det engagemanget behövs både för mellanöstern och andra områden i världen.
SvaraRaderaDu riktar dina frågor till en allmän opinion som ”huvudsakligen lägga all skuld på Israel och ursäkta palestinierna”, det är enligt mig en felaktig hållning som inte kommer leda framåt, jag tolkar det som att du inte heller stöder en sådan hållning.
Jag tror överhuvudtaget att idén att specifikt ”lägga skuld på”, eller ”ursäkta” någon av sidorna borde höra gårdagen till. För att komma framåt måste vi kunna kritisera båda sidor, men också verka för att både det palestinska och det israeliska folket har rätt att leva i fred, säkerhet och inom internationellt erkända gränser.
Sveriges regering och EU driver istället just att båda sidorna måste respektera internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och arbeta för en tvåstatslösning där parterna själva förhandlar om gränserna, säkerhet, erkännande, flyktingar, Jerusalemfrågan etc.. alltså de frågor du tar upp. Riksdagsnätverket Israel-Palestina stöder Sveriges och det internationella samfundets krav att dessa frågor i första hand skall lösas genom förhandling mellan parterna.Medan förhandlingarna pågår skall ingen av sidorna vidta åtgärder som försvårar eller föregriper en förhandling.
Genom mitt politiska arbete har jag förmånen att träffa både palestinska och israeliska företrädare, båda sidor är tydliga på att det finns oacceptabla krav och officiella policies från andra sidan (likt de du nämner), båda sidor är dock lika tydliga på att det finns kompromissvilja när de träffas för överläggningar. Frågorna om att ändra formuleringar och liknande i politiska policies brukar aldrig nämnas som någon av de riktigt svåra frågorna.
När det gäller ockupationen hänvisar jag som du kanske förstår av ovanstående till Sveriges och världssamfundet officiella hållning, som du säkert inser är det varken relevant eller konstruktivt att använda parternas egna definitioner av status på territorier etc.. speciellt som detta är under förhandling.
När det gäller ett framtida fredsavtal vet alla med säkerhet att det kommer att finnas grupper på båda sidor som kommer att motarbeta alla eftergifter både före och efter ett eventuellt avtal. Precis som i andra situationer så har en regering ansvaret för sin utrikespolitik och ingångna avtal, oavsett om det finns interna extreme grupper med annan agenda. I fallet Israel/Palestina är det dessutom mycket troligt att en framtida lösning kommer att inkludera någon typ av internationell närvaro. Diskussioner om detta pågår redan på olika nivåer.
Med vänliga hälsningar Anita
Anita, detta låter så vettigt och rationellt. Men det går stick i stäv med andra av dina uttalanden och ställningstaganden, t.ex. stödet för det jihadism-och antisemitismangripna Ship to Gaza-initiativet. Att öht sida med en grupp som politiskt vill bryta en blockad upprättad av ett land under krigstillstånd och ständiga attacker ser mycket dåligt ut. Anita, om du menar att arbeta för båda sidors väl har åtminstone jag missat något värnande om israelernas säkerhet i det du skrivit i bloggen. Kanske du uttalar dig mindre partiskt i ämnet i riksdagen? I vilket fall, uppskattade jag din senaste kommentar. God Jul!
SvaraRadera